Inom häxkonsten så pratar vi ofta om häxans årshjul och de åtta stora sabbaterna. Dessa sabbater är ursprungligen från den keltiska tron, och namnen kan vara både svåra att förstå och uttala för oss här i Norden. Att vi har tagit efter dessa har mycket med att Wicca religionen har blivit så stort över hela världen och då följer man den gamla keltiska läran. Men många av sabbaterna infaller på tidpunkter då även vi i Norden under förkristen tid firade våra högtider. Men under andra namn och ibland med lite annan inriktning. Så Jag tänkte ge er en liten förklaring till hur man kan tänka om sabbaterna om man nu inte vill följa den Wiccanska läran. (Jag är själv inte Wiccan)
Yule - Midvinterblot - Vintersolståndet
Imbolc - Disablot
Ostara - Vårdagjämning - Tranafton
Beltane - Valborgsmässoafton
Litha - Midsommarafton - Sommarsolståndet
Lughnasadh / Lammas - Skördeafton
Mabon - Höstdagjämning
Samhain - Alla helgons dag
Vad du väljer att kalla högtiderna eller hur du väljer att fira dem är självklart helt upp till dig. Jag gillar att använda de gamla nordiska namnen då det skapar en länk till våra förfäder. Men alla sabbater / högtider har sitt ursprung i naturens skiftningar och årets gång. Så när man väljer att fira har lite också att göra med vart i Sverige eller Norden du bor. Använd dina egna sinnen och skapa din egen relation med naturen.
Vanliga frågor kring Förkristen hedendom och natur högtider:
Är blot verkligen så hemskt som det låter?
Blot betyder offer, att blota betyder att offra, man offrade något för att få gudarna och gudinnornas välvilja. Med offrens blod beströk man sedan gudabilderna för att visa att man offrat till dem. Oftast var det djur som blotades och då användes köttet till offermåltider och gästabud efter blotandet var färdigt.
Men visst förekom det människo offer också. Speciellt innan 1000 talet i Norden kunde människor förekomma som offer i blot. Det vanligaste var trälar eller krigsfångar.
Ett exempel ( även om det inte finns några arkeologiska fynd som stödjer att det har ägt rum så stödjer texterna från den tiden att det faktiskt gjorde det) Var det stora blotet i Uppsala som inföll vart nionde år i Guden Tors ära. Då offrade man nio stycken av varje varelse av manligt kön, även människor, och kropparna hängdes upp i en lund nära templet. Ingen får utebli från dessa blot och alla sänder gåvor till helgedomen, såväl kungarna som folket.
Man tror dock att människooffer upphörde i Norden när kristendomen fick fäste.
Att blota är något som människor gör än idag med droppar av sitt egna blod. Det i sig behöver inte vara något farligt och ofta krävs det bara några droppar. En del använder även mensblod.
Vad som är viktig att tänka på är att du kan blota idag utan blod, ett offer kan bestå av en blomma, mat, kristall eller något vackert från naturen. Det behöver alltså inte vara något otäckt eller hemskt.
Hör alla asagudarna hemma i vikingatiden?
När man säger Oden, Freja och Tor tänker självklart de flesta på vikingatiden. Men det finns mycket i gamla fornnordiska texter som tyder på att dessa gudar härstammar ännu längre tillbaka i tiden och har antagligen blivit införlivade i Asatron. I de förkristna natur religionerna och även inom häxkulturen så pratar man om den behornade guden. Han som man följer hela året då han återföds och sedan gör sin resa genom årstiderna för att sedan läggas till vila i dödsriket.
I de riktigt gamla avbildningarna av Oden avbildas han alltid med horn. Därför finns det en koppling mellan allfader/Oden och den Behornade guden. (Även om den behornade guden självklart har andra anfäder i den keltiska tron)
Må gott!
Anna