Inlägg två i serien hemsökta platser, och dagens inlägg kommer handla om en otroligt vacker plats som heter Torpa stenhus.
Innan vi ger oss in i andarnas värld så tänkte jag ge er lite historia om varför man valde att lägga en borg vid Åsundens strand.
Borgens tidiga år:
Torpa stenhus är egentligen inte ett stenhus utan en borg från medeltiden, man tror att borgen byggdes runt 1470 talet av riksrådet Arvid Knutsson.1400 talet i Sverige var en orolig tid med ständiga hot från Danmark och uppblossande bondeuppror. Sverige är ett långt land och det var svårt att hålla ordning på varje liten avkrok och landsända. Därför fanns det flera orsaker till varför man valde att lägga en borg i skogarna i Tranemos kommun. Platsen i sig är som sagt otroligt vacker där den blickar ut över sjön Åsunden. Men strategiskt sett så var platsen väl vald med tanke på två stora handelsleder som gick genom Ätran och Viskans dalgångar. Så de tidiga åren fungerade borgen både som handelsborg och försvarsborg.
Avbildning från 1700 talet med sjön Åsunden och Ulricehamn.
Torpa Stenhus och sina Kungliga släktingar
På 1500-talet beboddes Torpa av riksrådet Gustav Olofsson Stenbock. Och hans hustru, Brita Eriksdotter Leijonhufvud som var syster till kungens avlinda hustru Margareta Eriksdotter. År 1552 när kung Gustav Vasa kom på besök till Torpa blev han blixtförälskad i den 16 år gamla Katarina Stenbock, dotter till Gustav Olofsson och Brita Leijonhufvud. Prästerna var dock emot giftemålet då de tyckte att släktsbanden var allt för nära, men vem säger emot en kung? Katarina kom att bli kungens tredje och hustru. Torpa stenhus gick nu in i sina glans dagar och på 1600 talet bodde Gustav Otto Stenbock på Torpa. Från den Stenbockska ätten övergick Torpa år 1765 genom arv till ätten Sjöblad och därefter, år 1787 till ätten Sparre. År 1927 tillföll gården Ebba Marianne Charlotte Storckenfelt, gift med kammarherren Fritz Adolf Zethelius. Det är deras sonson Pehr Zethelius som äger och driver Torpa gård idag. 1900-2000-talet.
Torpas inneboende från den andra sidan
Nu är vi framme vid den spännande delen, nämligen de som sägs bo på borgen men som inte finns i fysisk form. Det finns flera borg spöken på Torpa och här kan du läsa om några av dem. Och om du besöker torpa så skall du hålla utkik efter den lille pojken i de då ålderdomliga kläderna, de vita hästarna och den inmurade flickan.
Den lille pojken:
Gustaf Otto Stenbock som var borgherre på Torpa vid 1600 talets första hälft och var gift med Friherrinnan Brita Horn af Åminne. Deras förstfödde son hade även han namnet Gustaf Stenbock efter sin far. Gustaf var som de flesta pojkar en nyfiken liten pojke och när han var tre år hände det som inte fick hända, Gustaf drunknade i brunnen i brunnen på Torpa. Sen dess sägs pojken inte ha fått ro utan att speciellt kvinnor som kommer på besök till Torpa kan se en liten pojke i gammalmodiga men vackra kläder stå och kika på dem i den stora salen.
Den grå frun
Vem den grå frun verkligen var historiskt sett är lite svårt att veta, men sägnen om den grå frun går ungefär så här: Grå frun sägs ha varit en dotter till en av borgens herrar för länge sedan. Hon skall ha blivit förälskad i en av fångarna som fadern tagit med hem från Danmark. När fadern fick veta detta dödade han fången varvid dottern blev sjuk av sorg och dog inom kort. Hon har därefter inte fått någon ro utan irrar nu omkring i slottets salar.
Den inmurade flickan
Berättelsen om den inmurade flickan är rätt känd som spökhistoria i Sverige. Vem den stackars flickan verkligen var vet vi inte riktigt, en del säger att det var Agnes Stenbock som bodde på slottet med sin familj i början av 1500 talet. En del säger att flickan var dotter till en riddare som bodde på borgen längre tillbaka i tiden. Men sägnen om den inmurade flickan går så här: Historien om den inmurade flickan tar sin början i en avlägsen tid, då en riddare fanns bosatt på Torpa. Han hade två döttrar, varav den ena vid ungefär femton års ålder fick resa iväg för att besöka släktingar i Danmark. När hon kom hem berättade hon i förtroende för sin yngre syster att Danmark härjades av pest och att hon misstänkte att några personer på den båt hon färdats med hade smittats. Fadern, som hörde samtalet, blev rädd att flickan själv kunde bära med sig sjukdomen och tvingades fatta ett svårt beslut. Enligt sägnen väckte han henne mitt i natten och satte henne på en stol invid ett litet bord med ett par ljus, varpå några murare lät resa en vägg omkring henne. I fyra dagar ska systern sedan ha suttit intill väggen och försökt lugna den gråtande och klagande flickan genom att tala med henne. När gråten upphörde den femte dagen ska sorgen ha drivit systern till att kasta en förbannelse över väggen, för att ingen någonsin skulle kunna störa flickan därinne.
De vita hästarna:
Varje gång en ägare till Torpa är nära sin egen bortgång sägs personen se fyra vita hästar som drar en ståtlig vagn. De drar vagnen fram till stenhuset där de stannar en stund, varefter de långsamt kör bort igen.
Sammanfattning:
Torpa är en fantastisk plats att besöka. Jag hoppas att ni tycker att blogg serien om hemsökta platser är spännande.
Må gott Anna