Då har vi klarat av ännu en midsommar, och går mot högsommaren. Ju äldre jag blir desto fortare tycker jag att tiden går, ja jag vet att detta är en klyscha! men i detta fallet stämmer det verkligen.
Just nu känner jag en enorm frid och harmoni inom mig, tro mig detta är något jag har kämpat många år för att uppnå. Och även om jag känner frid och harmoni betyder det inte att jag kan få stunder med oro och ångest. Ångest och oron är något som jag har accepterat som följeslagare i livet, de kommer aldrig försvinna helt då jag både har ett släktsarv av oro och en stort trauma i bagaget.
Men jag har slutat att använda både mitt trauma och mitt arv som en ursäkt för att må dåligt, undvika situationer och att gå fullt in i min ångest. Jag låter känslorna få komma men jag låter dem inte stanna. Detta är något jag har tagit hjälp av psykolog för att lära mig bra tankeövningar.
Att känna glädje, frid, förväntan, lycka och harmoni är fantastiskt och det är i de stunderna jag samlar kraft till de mindre bra dagarna som också självfallet fortfarande kommer, dock mycket mer sällan än för några år sedan.
En sak som jag har lärt mig mer de sista två åren är att lyssna på min kropp. Jag skulle önska att jag var en kvällsmänniska och sitta uppe med vänner, gå på fest till långt in på morgonen eller städa vid midnatt. Men jag har insett att jag aldrig kommer att bli sådan, jag har min bästa tid på förmiddagen, då har jag fullt med energi, lust att skapa och att fixa. När eftermiddagen kommer varvar jag ner och på kvällen är det bara aktiviteter som inte drar allt för mycket kraft och energi. Jag kan till och med vissa dagar ha svårt med föräldramöten, sena träningar eller andra typer av möten som läggs vid åtta på kvällen. Min oro kommer i princip alltid på kvällen, vilket gör att den energin jag har kvar efter dagen går åt till att lyssna på kroppen. Då gör jag saker som jag mår bra av som att umgås med mina barn och man, läser en bok, yoga, mediterar eller är ute i trädgården.
Det här med att lyssna på sin inre röst och sin kropp är något som jag förr om åren tyckte var lite löjligt får jag erkänna, jag kunde fnysa och säga sluta fokusera så mycket på dig själv, fokusera på andra istället! och vadå egentid?! jag är mamma, mammor förr i tiden fick minsann ingen egentid så då skall väl jag klara mig lika bra.
Detta är något som jag i mitt andliga uppvaknande och mitt arbete med kristaller och meditation har insett är en ganska dumt och helt galet sätt att tänka. Jag har blivit snällare mot mig själv och tar livet lite mer med ro. Barnen kommer att överleva på butiks köpta köttbullar och en kväll med paddan. Gör detta mig till en sämre mamma? Vissa svarar helt säkert ja, men jag har accepterat att man inte kan vara alla till lags.
Så denna sommaren tänker jag lägga mindre tid på att panik städa, irritera mig över alla strumpor som ligger likt en matta i hallen, jag tänker sluta fundera över hur mycket magen putar ut i bikinin när jag leker med barnen på stranden och jag tänker sluta att stressa över alla luncher, middagar, mellanmål och frukostar.
Vad jag däremot tänker göra är att njuta, av sommaren, av lukterna, naturen, blommorna, mina härliga pojkar. Jag tänker lägga mer tid på att göra det de har lust med, fiska krabbor, bada och spela fotboll. Jag tänker ta saker med ro och tänka att det kanske inte blir helt perfekt men ibland är det icke perfekta det allra bästa. Jag tänker vara mer snäll mot mig själv och ge mig tid att göra det som jag har lust till.
Så till dig som läser detta, var snäll mot dig själv.
/Anna