Som jag skrev i mitt inlägg första oktober kommer denna månaden att ha rätt många inlägg om kvinnliga livsöden som har format vilka vi är och hur vi lever idag. Detta inlägg tänker jag berätta om völvorna, dessa mystiska och respekterade kvinnor i förkristen tid, som gick runt bland gårdarna för att spå folket.
Völva = stavbärerska.
Just ordet völva kommer utav det fornnordiska ordet vǫlr, vilket betyder rund stav. Därför kan man tolka völva som stavbärerska. Och just staven var en av völvans viktigaste redskap, utan den kunde hon inte sejda in i framtiden, vilket betyder att sia eller att skåda in i framtiden. Völvor fanns i alla nordens länder från Island, Norge, Sverige, Danmark och Grönland.
Völvor var alltid kvinnor och kallades i folkmun för sedjekonor. Deras arbete var krävande och innebar mycket flackande och resande. De reste mellan gård till gård och folket på gårdarna betalade völvorna för att höra om framtiden.
I Erik den rödes saga så berättas det om Völvan Torborg som en mörk kväll knackade på gårdens dörr. Hon bar en blå mantel, ett halsband av glaspärlor och en hätta av lammskinn. I handen höll hon sin völvestav. Hon bjöds in och fick kvällsmat och sovplats för natten. På morgonen nästa dag börjar sejden och folket på gården gör i ordning en sejdhäll vilket var en upphöjd plattform där Torborg satt på en kudde. För att sejda behövde hon en kvinna på gården som kunde vårdlocken vilket var en gammal visa för att hjälpa Torborg ner i trans och få kontakt med sina andliga vägvisare och guider. Ofta så ställde sig gårdens kvinnor i en ring runt völvan och sjöng henne ner i trans så att hon sedan kunde berätta vad framtiden hade att ge.
Kunde vem som helst bli völva?
Det sägs att det var Oden själv som gav völvorna liv. Och att det var en konst som gärna gick inom utvalda familjer på den kvinnliga sidan. Det var alltså inte något som vem som helst kunde göra. Vilket skiljer sejda från att galdra. Att sätta galder eller sjunga galder sånger kunde i princip varende kvinna i förkristen tid. Dessa användes för att sätta ont på någon. Sejda används enbart för att spå och se in i framtiden. Völvorna var också starkt knutna till Freja som räknas som Völvornas urmoder.
Vem var Freja?
Freja är en av de gudinnorna som jag känner starkast band till, hon hekate och lilit. Men Freja är den starkast lysande för mig. Frejas livspartner är Oden själv och man kan säga att de står för den manliga och kvinnliga kraften inom den nordiska folktron. Freja är en prästinna och völva. Hon står för kvinnlig frihet, sexualitet, kärlek och sejd. Det sägs också att hon deltog i krigen tillsammans med asarna och att hon kunde förvandlas till en fågel vid behov. Freja tillhör gudasläktet vanerna. Hon tog till gisslan av asarna tillsammans med sin far och sin bror. Hon fick en framträdande roll hos asarna med egen gård. Freja står som en kvinnlig stark kraft och räknas som Völvornas moder och där de har fått sina gåvor.
Völvornas redskap
Völvans stav: staven var ett redskap att rida på under trans när den frisläppta själen är fri. Staven i sig ansågs också ha magiska krafter och hade magiska symboler som var ämnade att ta till sig fördold kunskap och kraft. Den bäst bevarade och mest kända völvestaven som har hittats i Sverige kommer ifrån klinta på Öland. Staven hittades i en så kallad brandgrav och innehöll många föremål som vittnade om att kvinnan i graven var en viktig och aktad person.
Horn:
En ganska vanlig nidbild av vikingarna är att de sprang runt med horn påklistrade på sina hjälmar, detta är inte helt sant och hornen var något som var specifikt för utvalda människor. De stod för stor kunskap och de allra första illustrationerna av Oden så ser man tydligt hur han har horn. Völvorna, prästinnor och shamaner kunde bära horn under heliga ritualer eller högtider och seanser. som ett tecken på stor kunskap och särskilje till "vanliga människor"
Amulett:
Ofta bar Völvorna någon slags amulett, ibland synlig ibland dold. Denna såg till att skydda völvan under sina trans resor och kunde ha inristade skyddande galdrar och andra magiska tecken. Ibland var de av sten, ibland trä.
Völva i nutid:
Völvor har inte alls dött ut som flera historiker eller forskare hävdar, men när norden blev kristnat blev völvans jobb ansett som häxeri och trolldom, vilket ledde till att de fick utföra sina gåvor i skuggorna eller i det dolda för att inte bli anklagad för häxeri. Völvor finns fortfarande och är kvinnor som förtjänar all respekt och aktning de kan få. De projicerar Frejas kraft och alla de völvor som kom före.
Må gott!
Anna