Jag har länge velat skriva ett inlägg som är lite mer personligt med utgångspunkt i mitt egna liv och synsätt, jag har börjat på ett inlägg flera gånger men så har det aldrig känts riktigt rätt och så har jag raderat det.
Bara ordet häxa är så extremt laddat och så fort ämnet eller ordet häxa kommer på tal så reagerar folk alltid, vissa reagerar med att skratta, skaka på huvudet och få den där blicken som säger tokigt fruntimmer eller 40 års kris. ( De tror att man inte förstår vad de tänker ) andra reagerar med skeptiska blickar och nervösa ögonkast runt omkring för att se om jag skämtar eller verkligen menar allvar, vissa ( speciellt mina nära tjejkompisar) reagerar med intresse och vill veta mer. Andra kan till och med reagera med ilska och tycker att jag är löjlig och vill helst inte prata mer om det alls.
Men jag har bestämt mig för att leva mer autentisk och visa vem jag verkligen är.
De sista två åren har jag blivit bättre på att vara ärlig med både mig själv och andra. Jag har jobbat med mig själv, läst enormt mycket material och börjat praktisera på riktigt. Jag har slutat att be om ursäkt eller skämta bort det som jag är intresserad av eller tror på. Jag har varvat ner, tagit ner mina egna krav på hur en perfekt mamma och fru skall vara. Jag har blivit mer säker i mig själv och kan nu faktiskt skita i att huset inte är tipp topp när vi får besök. ( Detta kunde förr göra mig super stressad och irriterad) Jag försöker att lyssna mer prata mindre.
Ta vara på det jag har och vårda det, inte hela tiden leta efter nya saker.
En del människor föds med förmågan att veta exakt vilka de är, och vad deras kall i livet skall vara. Jag är inte en av dem. Det har tagit många år att pussla ihop alla bitar och intressen i mitt inre för att få en helhets bild av mig själv. Jag kan inte se andar eller människor som vistas på andra sidan. Jag har inte skrivit trolldomsbok sen jag var barn.
Jag har däremot alltid dragits till det mystiska, "spöken", andar och det övernaturliga. Jag har också alltid känt att det vi får lära oss i skolan på historielektionerna saknar något, att det känns forcerat och bara en del av historien.
När jag var barn gick jag mycket i skogen, vi hade en skog precis bakom vårt hus, jag gick små promenader själv, jag pratade alltid med mig själv eller nej inte med mig själv jag låtsades alltid att jag hade någon med mig, detta kunde vara någon jag aldrig träffat och någon som jag fantiserade ihop.
Jag har också alltid älskat traditioner och varit oerhört intresserad av allt "gammalt" sådant med själ.
När jag sen började läsa mer om häxkonst och schamanism kändes det som att bitarna började falla på plats. allt det som funnits i mitt inre som jag inte riktigt har vetat hur det passar ihop eller vad jag skall göra med, kunde nu sättas ihop. Jag fick en aha upplevelse och insåg att jag visst får meddelanden från mina guider, jag kanske inte ser dem mitt på ljusa dagen men de kontaktar mig i mina drömmar.
Mina styrkor som häxa ligger i köket, maten, örterna, tinkturerna och mitt apotek är där jag känner mig som hemma. Där jag känner mig lugn och hel. Jag dras också till runorna och använder dem så ofta jag kan. Min pendel är också en väldigt god vän. Jag har bestämt mig för att skapa mer kontakt med naturen och alltid känna ansvar för dess välmående. Jag vill göra gott och inte skada.
Är det så att jag går runt och presenterar mig som häxa, nej. Häxa är bara ett ord, jag är en helhet. Som tillsammans med mina med systrar och bröder skapar ett nätverk av goda krafter.
/Anna