Så hur slutade häxprocesserna?
I det första blogginlägget om häxprocessernas början skrev jag om två av de mest kända böckerna som hjälpte till att skapa masshysterin, som exempelvis häxhammaren. Men det fanns också böcker som försökte lugna ner och de eskalera situationen. Och de blev fler mot slutet.
Bland de första som försökte påvisa att häxjakterna var tvivelaktiga var Johann Weier, som i sin De præstigiis dæmonum (1565) försökte visa att häxorna var mer eller mindre oskyldiga offer för djävulsbesättelse och att mycket av det som tolkats som trolldom var bedrägeri eller synvillor. Han fick dock mycket motthugg från höga platser så som Jakob I av England. Johann var en läkare och räddade många kvinnor som stod anklagade för trolldom genom att hävda att en kurmässig behandling var mycket bättre än döden.
Anton Praetorius var en tysk präst som 1602 publicerade boken Gründlicher Bericht von Zauberey und Zauberern (”Grundlig redogörelse om trolleri och häxmästare”) som var riktad mot häxjakt och tortyr. Han var en motståndare mot häxjakten och hur man använde sig av tortyr.
Det sista kända fallet av trolldom:
I början av 1700 talet började det som vi kallar upplysningstiden och med den kom en mer skeptisk syn på häxkonst och djävulsdyrkan. Denna utveckling ledde till att myndigheterna blev allt mer ovilliga att ta emot åtal för häxeri och tillämpa häxlagarna, som så småningom till slut också började avskaffas i land efter land, ofta sedan de en lång tid inte använts.
Preussen blev 1721 en av de första länder i Europa att förbjuda häxprocesser. Allmänheten fortsatte dock att tro på häxeri till långt in på 1800-talet, och när myndigheterna inte längre ville ta emot anmälningar för häxeri, förekom lynchningar av misstänkta häxor på många håll i Europa.
Anna Göldi anses vara den sista personen som blev anklagad, torterad och dömd för häxkonst i en officiell domstol. Nu vet vi att hon utsattes för en komplott av en rik, gift man som hon hade haft en relation med. Hon avrättades 18 juni 1782 i Glarus, Schweiz. Och har fått smeknamnet den sista häxan.
Och så slutar en av de mörkaste perioderna i vår mänskliga historia. I alla fall kvinnors historia.
Även om häxprocesserna är slut så är kvinnor på intet sätt säkra. Det finns länder där kvinnor fortfarande blir avrättade för att ha för mycket åsikter, för att vilja klä sig i de kläderna som de önskar, för att visa sitt hår och ibland ansikte.
Att vara kvinna räknas fortfarande i mångt och mycket som att vara andra klassens medborgare, vi kanske får rösta och säga vad vi tycker här i norden men läkemedelsforskningen är extremt inriktad på mäns kroppar. Kvinnor blir våldtagna, misshandlade och mördade varje vecka i Sverige.
kvinnor som hörs och syns anses fortfarande vara jobbiga och känslomässiga.
Stå upp för varandra, hjälp varandra. Vi kvinnor måste hålla ihop.