Låt oss prata lite om Januari och vår Nordiska historia kring vår djupaste vintermånad!
Januari nutid
Januari är idag en månad uppkallad efter den romerska guden Janus. Han är guden som sägs öppna och stänga himlaljusets portar han kan också se både fram och bakåt i tiden och var den guden som romarna ansågs vara äldst av alla gudar. Janus har gett namn åt Januari och den första dagen i varje ny månad är också tillägnad honom. Januari fick sitt namn i den Julianska kalendern. Så låt oss prata lite om de olika sätten vi har räknat tid på här i Norden.
Gammelnordiska kalendern.
Under folkvandringstiden och vikingatiden användes den gammelnordiska kalendern som delade in året i ett sommarhalvår och ett vinterhalvår. Det är också en kalender som styrdes mycket genom månens faser.
Sommarhalvåret inleddes på Tiburtiusdagen den 14 april, dagen märktes på runstavar och kalendrar med symbolen för ett lövat träd. Det sägs också vara dagen då björnarna kom ur sitt ide efter den långa vinter vilan. Precis som med alla kalendrar och vädersiande så hade även Tiburtiusdagen ett talesätt:
"Om Tiburtiusdagen är varm och vacker kommer sommaren bli kall och regnig"
Bondepraktikan skriver:
"Är Tiburtius klar och skär, skall man så när hästen bär, men är Tiburtius våt, skall man torka sin åkerhåt".
Vinterhalvåret inleddes med Calixtusdagen den 14 oktober. Denna dag märktes med ett avlövat träd. Dagen är uppkallad efter påven Calixtus I och är starten på vintern. Naturen går in i sen viloperiod.
I den gammelnordiska kalendern finns också andra namn på våra månader. Januari kallades Torsmånad som vissa anser är efter guden Tor, detta är dock inte bevisat med tidsenliga skrifter. Andra anser att namnet kan komma från adjektivet Toor vilket betyder torra vintermånaden.
Januari är också Torremånaden som är uppkallad efter jätten Torre vilket betyder Barfrost. Torre var son guden snö den gamle. Torre var också enligt de gamla nordiska kungasagorna Kung över Gotlandi, Kænlandi och Finnlandi. Midvinterblotet var helgat åt just Kung Torre för att få bra skidföre och välstånd. På Island finns det vissa som har tagit upp den gamla traditionen med att blota till Kung Torre då kallades det Þorrablót och har varit en tradition sen slutet av 1800 talet. Både Torsmånad och Torremånad är uttryck som har levt kvar helt fram till 1800 talet.
Bondepraktikan säger så här om Torsmånaden:
" Jag röker mitt kött i denna tid,
Jag äter och dricker förutan nit,
Intet blod will jag nu af mig låta:
Förthy, i denna månad månd' det ej låta. "
Bonde praktikan säger också att det i Torsmånad inte är bra att bygga hus, eller att flytta. men skall heller inte gifta sig eller göra bröllop. Det är också ont att taga läkedom på skenbenen.
Man skall också intaga god dryck win fastande och fastande bruka heta örter som ingefära, peppar. nejlikor. Det är också godt att låta slå lefwerådran på den wenstra arm, eljest är det intet godt.
I den gammelnordiska kalendern följde man naturens skiftningar. Man var inte så bestämde på dagar och månader utan hade en mer övergripande syn på årstiderna och som skrivit här ovanför uppdelandet av sommar och vinter. De olika bloten var ett sätt att uppmärksamma tid på.
Yuleblotet runt vintersolståndet firade ljusets återkomst och tillägnades Ull och jolner
Midvinterblotet i januari som tillägnades Kung Torre och vintern.
Disablotet i mars tillägnades Diserna, mystiska, kraftfulla gudinnor och magin i havandeskapet och portalen till livet.
Vårblot/segerblot vårdagjämning firades för att ljuset hade segrat över mörkret. tillägnades Frej och Freja
Midsommarblotet sommarsolståndet firades till Sunnas ära.
Skördeblot augusti, tillägnades skördegudarna och för att tacka för skörden.
Alvablot/höstblot. Slutet av oktober, tillägnas alverna och de döda på den andra sidan och de som är i Valhall.
Julianska kalendern
Är uppkallad efter Julius Ceasar som år 46 f.kr. införde en ny reform på den romerska kalendern. Då fastställdes att året skulle ha 365 dagar med ett skottår vart fjärde år. Det bestämdes också att månens faser inte skulle ha någon betydelse över kalendern längre. Här i västvärlden började den införas runt 400 talet även om det tog lite längre tid för den att finna vägen helt upp hit till Norden.
Gregorianska kalendern
Infördes i Sverige 1753, då hade den redan funnits i stor del av den kristna världen sen 1582. Detta var den nya stilen kalender, den var mer precis. Den följde en strikt ordning och tog inte längre så mycket hänsyn till varken solen eller månens faser. Den nya stilen skulle sätta en standard för vårt dagliga liv och rutiner. Den följde den kristna tron och de kristna högtiderna. Detta är den kalendern som vi idag följer alltså vår nutida kalender. Även om det är en kristen kalender från början så har den fortfarande mycket spår från den Julianska kalendern med de romerska gudarnas namn på månaderna. Dagarnas namn är dock en kvarleva från den fornnordiska tiden med de nordiska gudarnas namn här uppe i Norr. ( I andra delar av världen har dagarna andra namn)
Med värme
Anna